Så igår när jag satt och körde i bilen bestämde jag mig för att prova ringa in till rockklassiker i Beat the Band, eftersom jag har lyssnat på det varje dag hela veckan och kunnat varje låt. Och jag kom in! Enda problemet var att dom idag hade bestämt att man inte skulle få veta vilket band det var fören man skulle gissa låtarna. Så när jag kom in sa han kort och gott, "så nu ska du få veta bandet! Bon Jovi!"... F*n... Och ja, jag kunde ingen av låtarna. Awkward.

Helt orelaterad bild. Klockren reklamplacering dock!

Det måste ju ändå innebära att en del reklamare är riktiga hjältar?


Har för mig att det var någon lärare som faktiskt gjorde så här på min kusiner (som är tvillingar) när dom var yngre... Jag tycker att den här reklamen är så himla bra, just för att det är så oväntat. Man förstår den heller inte fören man ser vad det är reklam för, så den ditritade pricken misstas för ett födelsemärke och när man väl inser vad det är så blir det så klockrent på något sätt!  

 

Då är det alltså bara en dag kvar på mitt sabbatsår. WHAT?! Hur gick tiden så snabbt?! Vad sjutton har jag gjort för något i ett helt år??
För min egen skull ska jag försöka få iho en liten sammanfattning...
- I augusti för ett år sen började jag arbeta som lärarvikarie i vikariepoolen VRE
- Hösten präglades av diverse hemskheter och vad som kändes som jordens undergång. (Juste, hade helt glömt att allt det där faktiskt hände för mindre än ett år sen...)
- I december åkte familjen och jag iväg till USA och träffade alla fina släktingar! Åh vad jag saknar er! <3
- Väl tillbaka från USA ett par veckor senare var det bara att fortsätta med vikarierandet... 
- Och fortsätta... och fortsätta... (Jo, ibland var det faktiskt kul. När man hade den fina klassen.)
- I mars lessnade jag tillslut lite för mycket och började leta efter något nytt, och började sedan arbeta som telefonförsäljare på SST...
- I maj blev jag Säljcoach på SST! YAY! (Det låter så mycket bättre, trots att det bara är samma arbetsuppgifter + coaching + admin... ^^)

- Jag och fina Frida åkte till London över Kristihimmelfärd! (Fantomen på Operan var så GRYM!)

- Hela sommaren gick åt att jobba och umgås med vänner. Och nu står jag här. Nej, nu ljög jag, jag sitter ju faktiskt ner.

Hur sjutton kan ett helt år gå så snabbt? Hur kunde jag ens ta mig igenom hösten? Förra året var verkligen ett sånt där år när man känner att det måste vara något eller någon som testar en. Nån som vill kolla hur mycket man klarar av innan man bryter ihop till en liten hög som aldrig går att bygga upp igen.

Förhoppningsvis har jag visat tillräckligt för ett tag framöver. Jag var tydligen starkare än jag trodde. Eller också hade jag tur. Hur som helst mår jag så mycket bättre nu än vad jag gjorde för ett år sen, så kanske kan jag se det som nyttan av mitt sabbatsår? För ärligt talat var det väl en himla tur att jag inte hade något plugg att sköta under den perioden, och nu är jag istället redo att ta nya tag och sätta igång på riktigt!




Lilla Lily, bild från december 2011

Det finns så otroligt mycket bra reklam, och jag lovar, det blir kul även för er som avskyr allt som har med sälj att göra om ni bara tar bort skygglapparna en liten stund och uppriktigt försöker förstå dom. Jag börjar bli lite trött på att folk jämt ska klanka ner på vissa yrkesgrupper, för ärligt talat, utan reklam - ingen fri marknad - ingen demokrati. Japp. So stop the hating. Om nån inte orkar göra kopplingen själv så är det bara att säga till så kan jag dra den längre versionen av min kopplning.

Här får ni några underbara exempel på vad jag menar med bra reklam!

Mini Cooper

 

 

 

Ibland känns saker och ting lite extra tungt. Japp, så är det med det. Kanske lite diktskrivning nu, när sömnen inte verkar vilja komma? Hmmm...

Jag ler
Blodet river och kokar
Jag ler
Hjärtat krossar och stannar

Idag var jag på statist för en inspelning av en kortfilm som ska visas på SVT:s filmfestival i höst. Det va jättekul, massa härliga människor, men mycket väntan haha! Men skönt att hitta på nåt, och det va jättelänge sen jag var på en inspelning sist. Jag hoppas bara att jag inte missar den när den går på tv sen haha, vore kul att se hur den blev! "Vatten" hette den i alla fall, och den handlade om en tjej som träffar nån låtsaskille under vattnet i en basäng..? Don't ask.

Imorgon bär det av till Göteborg och på lördag blir det karusellåkande på Liseberg! YAY! Berg-o-dal-banor är så underbart!! Det finns 2 saker här i världen som verkligen kan göra mig lycklig oavsett omständigheterna: musikaler och berg-o-dal-banor. Så den här helgen kommer bli grym! ^_^ 

Vissa dagar känns ibland riktigt tunga. Som om alla runt omkring har tröttnat på den jag är, som att jag är lättare utbytbar än en smutsig tröja. Japp, då var det sagt. Jag har väl aldrig riktigt erkänt det för någon förut. Men jag antar att det är så för alla, det råkar bara vara något man inte gärna skryter med.

Värst av allt måste ändå vara de där gångerna som man inser att man fått någon annan att känna så, och när man inser det för sent. Kanske tar jag mig själv lite för seriöst, ger mig själv lite för mycket "credit" för det avtryck jag gör hos andra. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka "om jag minns det, varför skulle inte hon/han göra det?", för egentligen är det väl så att vi bäst känner andra genom oss själva. 

Jag har något jag inte kan sluta grubbla över. Och jag insåg just nu medan jag skriver det här att det nästan har gått ett år. Helt sjukt. Jag tänker på det varenda dag, och snart har det gått 366 dagar (japp, jag hann med att komma på att det är skottår i år)... Ändå har det här året varit underbart. Ett grymt lyft från förra året, som nog var det värsta jag varit med om. Jag kan inte ens förstå att så mycket lyckades klämma in sig i ett enda år. Ändå var det inte som att det var bland mina närmsta, eller ja, inte allt i alla fall. Men det biter sig verkligen fast. 

Förra året gick jag på min två första begravningar. Båda för 17-åriga killar. Det var hemskt, och kanske borde jag inte skriva om det här, men jag kände att jag behövde skriva av mig. Det kändes som att en matta drogs ut från under fötterna och jag kunde inte sluta falla. Mitt liv kändes som att det brakade ihop förra hösten. Jag visste ärligt talat inte hur jag skulle ta mig samman, var jag skulle börja. Ändå står jag här idag. 

Jag tror att för att släppa något så måste man först erkänna att man inte har släppt det, och är det jag försöker göra nu. Nu tänker jag gå vidare, från allt som hänt, från allt jag grubblat över, från allt som håller mig vaken om nätterna och allt som väcker mig när jag väl lyckas somna. Inte glömma, bara acceptera. För det finns inget jag kan göra nu. Hur många scenarion jag än målar upp för mig själv, kommer ingenting kunna förändra det som hänt. Och därför måste man gå vidare.

Jag har så fina vänner. Jag vet inte vad jag skulle göra utan er <3

 

Pride festivalen är i fullgång och när jag satt och läste på adweek så dök den här  bilden upp. Jag tycker själv att den är sjukt bra, och väldigt oväntad för att vara en reklma för glasögon. Men väldigt i tiden, och det gillas starkt!

Säga vad man vill om Glee, men Chris Colfer måste vara en av de roligaste människorna som vår generation har att bjuda på:
http://www.youtube.com/watch?v=QHIbwM0MpeA


 

Den här veckan försöker vi spela in så många av våra låtar som möjligt, på morgonen innan jag måste åka till jobbet, haha! Det har faktiskt gått riktigt bra (tycker jag... ^^) och nu är vi typ klara med den ena, förhoppningsvis kan jag lägga upp den på nätet imorgon eller så. Ska bli så kul att få visa hur vi låter nu i jämförelse med vår gamla demo, som vi för övrigt spelade in för typ 4 år sen eller nåt... xP

Fina Frida, trummis i bandet <3