And so the show goes on
Ibland är det som att tankarna bara lägger av. Det blir helt tyst i huvudet, och hur många gånger jag än läser en text eller hur koncentrerat jag än lyssnar på föreläsaren är det ingenting som fastnar. Jag har en sån dag idag.
Jag skulle vilja skriva ett inlägg om samtyckeskrav, om vikten av feminism, om det fruktansvärda patriarkatet, men orden tycks inte vilja formas och åsikterna bara hänger över mig som ett stort, tungt åskmoln som aldrig får bryta ut i storm. Ni vet en såndär huvudvärk som man kan få ibland när man känner att stormen hänger i luften, när det snart kommer åska, men det har inte riktigt hunnit bryta ut än; lite så känns det just nu när jag försöker bilda argument i mitt huvud för att förmedla dem vidare ut i världen. Himla tur att jag inte är lärare längre.
Istället ska jag nog koka mig en kopp te, en rykande het kopp med chai-te, krypa upp i min faktiskt nystädade soffa som man numera t.om. får plats att sitta i utan att behöva skjuta saker åt sidan, och kolla på ett par youtube-klipp innan jag måste skynda iväg för att handla mat. Och tandkräm. Jag får verkligen inte glömma tandkräm.
PUSS!
